some thoughts..
Jag måste ju ha tålamod också för allt kan ju inte ske så snabbt som man igentligen vill !! Ibland önskar man väll det men men .. Jag borde lära mig att uppskatta allt jag har hos mig idag och inte tänka så mycket på framtiden, för då e de ju klart att jag inte kan leva i nuet! och jag måste sluta svära också.. jag har typ svärt mer än vad jag har pratat normalt på sistonde hehe :S näämen jag måste fixa det nu för det kan inte vänta hur länge som helst!!
IDAG KOMMER ALDRIG IGEN . så brukar jag tänka o då vill jag göra nånting bra utav dagen :) precis vad jag ska börja göra nu! jag kommer säkert bli lite egoistisk en kort tid framöver men inte girigt egoistisk , utan jag menar att jag kommer tänka mycket på mig själv! För det tror jag att alla människor behöver ibland eller nångång i livet!
IGENTLIGEN.. tänk på allt bra de flesta människorna har i livet inklusive mig själv ? Jag har inte den bästa familjehållningen då det är väldigt jobbigt hemma måste jag erkänna och ofta är det en sån negativ stämmningen hemma! jag tror och känner på nåt sätt att det just är DEN stämningen som fått mig att nå mitt klimax.. för när jag blickat tillbaka många gånger, så har jag ofta kommit på mig själv att jag förträngt smärtan av just det för det gör faktiskt ont i mig att ha det såhär hemma. Sen att jag är glad på utsidan, får mig inte direkt att känna mig bättre. Jag vill inte ta upp ämnet för mamma för jag vet att det är känsligt även fast det inte låter som värsta grejen nu. Jag menar , det är endå ens familj, allting kretsar ju igentligen (tror jag) på hur det är hemma! på nåt sätt.. Starten på dagen börjar ju endå hemma , och när man kommer hem så är man ju HEmma innan man lägger sig! man kanske inte förstår min poäng där men endå..jag gör det! Visst att det är jobbigt hemma och att min pappa och hans familj bor någonannan stans och det faktum att jag faktiskt inte har bra kontakt med pappa , även om jag förnekar det..tillome för mig själv!! TROTS det skulle jag aldrig sluta älska någon i min familj, och jag är glad att jag har dom för jag vet att alla inte alltid orkar konfrontera känsliga problem.. det har hållt i sig så länge att det blivit en vana och lite som att ; alla får hitta sitt sätt att leva med det !! det känns som att jag har gett upp lite av hitta lite peeace hemma och mellan mammas och pappa hem , men dude i got to live with it!! och SÅ är det! Jag kan välja mellan att sitta hemma och tycka synd om mig själv, eller att försöka se det positiva och faktiskt uppskatta det jag igentligen har! Skit samma om det är lite problem hit och dit , men när jag tänker efter så har det faktiskt inte blivit så mycket ändring genom åren? trots att jag vart lessen många gånger! vad hjälper det lixom? Jag ska inte förtränga mer saker för det kommer bara upp senare som det gjort nu! och jag ska inte ta på mig skuld för vad någon annan gör, för tillslut nåt jag mitt klimax precis som jag gjort nu, och det är inte värt det! Jag har bestämt mig för att älska livet igen även vad som kommer! Jag ska uppskatta, leva och tillåta mig själv att inte ta på mig mer än vad jag klarar av! Typiskt mig..att tror att jag klarar av så mycket och att jag kan ta på mig hur mycket ansvar som helst..med titta nu, jag har tappat bort mig själv.. och det är inte värt det!
Jag har så så så mycket kärlek att ge, och det ironiska med det hela är att; varför kan jag inte ge lite till mig själv ibland också?
